Jettes Blekingedröm – ett hus för allt och alla
En måndag i slutet av mars fick hela Sverige möjligheten att följa med Svt Husdrömmar in i Villa Solbacken, strax utanför Hällevik i Sölvesborg. Då var det äntligen dags för avsnittet då Gert Wingård och Anne Lundberg träffade Jette Hillevig för att få veta mer om hur hon fick för sig att köpa ett hus i Sundsvall och flytta det 100 mil söderut. Några dagar tidigare hade jag hälsat på hos Jette, här berättar jag om mötet med henne och villan som sakta men säkert hittar formen på sin nya plats på Listerlandet.
Ett varmt välkomnande
Solen kittlar Villa Solbacken på taket när jag parkerar intill en stor hög med fyllnadsmaterial och Jette möter mig, lika solig hon. Jag kikar mot den vackra grosshandlarvillan och tänker att det inte spelar någon roll att grunden inte alls är färdigmurad eller att fasaden flagnar och ropar efter att bli skrapad – det är ändå ett pampigt hus. Vackert och charmigt – vänligt.
Vi kliver in genom dörren på baksidan, vid köket och det är först när vi kommit in i salen som Jette kommer på att vi skulle tagit huvudentrén för att få samma upplevelse som gästerna kommer att få. Men jag förstår precis ändå. Salen är full av äldre stilmöbler och i några av väggarna finns rejäla sprickor som uppstod under flytten. Det känns konstigt att det är så mycket som faktiskt håller ihop i ett sekelskifteshus som fraktats så långt och dessförinnan stått tomt och utan omsorg i fem år. Nedervåningens fyra kakelugnar ligger prydligt nedpackade i lådor. Jette berättar:
– Det var kakelugnsmästare Helge som åkte med mig upp och monterade ner ugnarna. Han tittar förbi då och då för att kolla läget och ”klappa lite” på sina lådor. Både han och jag längtar väldigt mycket tills han kan mura upp dem igen. Längtan och lust, värme och vilja … det är ord som återkommer ofta under vår stund tillsammans. För Jettes dröm handlar mycket om just det och om att skapa en känsla som många ska få ta del av.
Idéboken fylls på varje dag
Vi sätter oss på glasverandan på övervåningen och har panoramautsikt över trädgården, åkrarna och tallskogen som möter dem en bit bort. Vi pratar om trädgården – ett jätteprojekt i sig – som blir en stor del av upplevelsen. Den ska delas in i olika rum, några med plats för många och andra som är mer intima. Det ska vara en hälsoträdgård med mycket ätbara växter och en berså ska vara av bok, för att bokens kopparfärgade grenverk är vackert både med och utan grönska. Det finns en tanke med allt. Solen strålar in genom de vackra rutorna när jag frågar Jette om vad hon vill att Villa Solbacken ska vara:
– Ja, det ska ju vara ett kafé med mysiga platser både inne i salen, ute på terrassen och i trädgårdens rum. Det blir mat också. Jag är utbildad kock och har drivit restaurang förut så den biten känns självklar. Dansk husmanskost till lunch och smørrebröd närsomhelst. Det ska serveras hembakade kakor varje dag men inte någon fast meny – jag vill baka det jag har lust med och låta råvarorna och säsongen styra. Och så ska man så småningom kunna bo över, fast inte inne i stora huset, utan i ett mindre som ska byggas längre fram. Öppettiderna? Året om och hela veckan. Enligt planen ska det finnas fyra heltidsanställda som får hjälp av sommarjobbare och andra som vill jobba lite då och då.
Dansk husmanskost till lunch och smørrebröd närsomhelst. Det ska serveras hembakade kakor varje dag men inte någon fast meny – jag vill baka det jag har lust med och låta råvarorna och säsongen styra.
Det var lite om det faktiska och praktiska men den svarta anteckningsboken fylls ständigt på med idéer som handlar om upplevelser och möjligheter. Om känslan hon vill åt. För även om det svänger och växer och Jette är vidöppen för förslag och nytänk så är hennes vision och riktning mycket tydlig:
– Jag vill att Villa Solbacken ska vara en plats för möten av alla slag, dit man vill komma ofta och aldrig vill gå hem ifrån. Oavsett om man är gäst eller jobbar här. Huset är fantastiskt i sig men det är mötena och människorna som ”gör det”. Eftersom vi ska ha öppet hela året hoppas och tror jag att vi kan väcka Listerlandet ur höst- och vinterdvalan genom att vara en självklar samlingspunkt. Det finns redan massor med idéer i min bok och i mitt huvud: söndagsmiddag för de som saknar sällskap, kreativa workshops, trädgårdsförening för de som vill peta i jorden men inte har en egen, bokklubbar kan komma hit för prat och mat, hantverkskurser, jazzspelningar, föreläsningar om allt mellan himmel och jord. När det gäller evenemang och aktiviteter så frågar jag nästan alla jag möter vad de verkligen älskar att göra. Färga garn? Jaha toppen – det kan vi ha en workshop om. Alla brinner för något, mer eller mindre intensivt, och jag vill att så många som möjligt ska kunna hitta sitt sammanhang här hos oss.
Min första tanke var ”oj vad det spretar!” men ganska snart förstod jag att det är öppenheten som gör att tanken om vad Villa Solbacken är rymmer så mycket. Möten, sammanhang och människor är den röda tråden.
Att jag vågar? Jag tänker att ingenting är omöjligt och att vi människor inte ska låta oss begränsas så mycket. Visst, det behövs pengar för att restaurera ett sekelskifteshus som ska hysa både en familj och en verksamhet. Har man mycket så är det enklare men det går ändå.
Varför blev det just Jette och Villa Solbacken?
Jag frågar Jette hur det kom sig att hon och Villa Solbacken hamnade just här i Hällevik? Och hur de hittade varandra? Vad är det som gör att hon vågar ta sig an ett jätteprojekt som det här. Det berättar Jette mycket om på Villa Solbackens fina och välskrivna hemsida men vi tar det lite kort här också.
– Det här huset ska bara inte rivas! Det var den omedelbara reaktionen och känslan när jag såg annonsen om de vackra sekelskiftesvillorna på Petersvik i Sundsvall som skulle jämnas med marken. Det var så det startade. Jag köpte huset osett och jag kollade på möjligheter att flytta ner det hit. Hällevik hade jag förälskat mig i en tid dessförinnan när min son och jag hittade hit under en utflykt och jag visste att det var här Villa Solbacken skulle stå. Och att det skulle bli ett kafé … jag är civilekonom men också kock och jag har länge haft en dröm om att starta ett kafé som har något extra. Och ja, det får man ju säga att Villa Solbacken blir. Det är mer än jag drömt om. Att jag vågar? Jag tänker att ingenting är omöjligt och att vi människor inte ska låta oss begränsas så mycket. Visst, det behövs pengar för att restaurera ett sekelskifteshus som ska hysa både en familj och en verksamhet. Har man mycket så är det enklare men det går ändå.
Husflytten blev verklighet 2020 när Jette köpt sin tomt och satt sig in i det avancerade projektet att flytta ett hus 100 mil, mestadels över havet. Media och lokalbefolkningen följde den spektakulära flytten med stort intresse och det var så Svt och Husdrömmar-teamet fick höra om Villa Solbacken. Har du sett avsnittet?
Det här huset ska bara inte rivas! Det var den omedelbara reaktionen och känslan när jag såg annonsen om de vackra sekelskiftesvillorna på Petersvik i Sundsvall som skulle jämnas med marken. Det var så det startade.
När öppnar du då?
Många nyfikna flanörer, bilister och cyklister passerar huset fastän det ligger på en väg som få hamnar på av en slump. Alla frågar när hon ska öppna och Jette brukar svara att det beror på hur snabbt de kan komma och hjälpa till att skrapa färg. Det är ett jobb som ingen tillfrågad entreprenör hittills velat utföra och innan huset är skrapat kan det inte målas. Så Jette skrapar det stora huset med snickarglädjekrusiduller och färglager som adderats sedan 1880-talet, en bit i taget, med hjälp av sonen och vänner. Det tar sin tid. Men Jette siktar faktiskt på att öppna någon del av Villa Solbacken under sensommaren 2022.
– Jag har redan kommit i kontakt med så många fina människor. Några som är kunniga experter inom byggnadsvård, el, markarbete och trädgårdsanläggning med mera, andra som ”bara” är genuint intresserade av att vara delaktiga i projektet och som förstår min vision. Just nu är jag i stort behov av en murarfirma som kan se till att grunden kommer på plats. Och så är det färgskrapandet som är en tuff nöt att knäcka. Alla tips och alla händer är välkomna!
Jag tar min penna och mitt block och tackar Jette för att jag fick komma och träffa henne och se grosshandlarvillan som blev en snackis. När jag sitter i bilen och backar ut från gårdsplanen känner jag mig inspirerad, glad och imponerad. Och varm, solen gassade där på glasverandan men allra varmast känner jag mig på insidan. Är det någon som kan ro ett projekt som det här i land så är det en levnadsglad danska med en dröm och modet att följa den.
Det ska bli roligt att följa projektet. Jag ser fram emot nästa besök och hoppas att jag kan göra något för att vägen fram till öppning ska bli kortare. Ett par tankar om kunniga bekanta som kan vara till nytta för Jette finns redan och mejlen är på väg ut. Nu gäller det väl bara att visa färg när det kommer till hjälp med att skrapa huset.