Brunnsparkens historia – från hälsokälla till världsvan kurort

Källan sinar – och Gamla källan kommer till

År 1726 sinade den första källan strax före brunnssäsongen. Brunnsmedikus Eberhard Ferber sökte då efter en ny öppning längre söderut. Den nya platsen blev senare känd som Gamla källan.

Samma år fick brunnen kunglig auktorisation. Ferber lät uppföra ett brunnshus och anlade en brunnsplan. Han startade också ett apotek i Ronneby.

Efter hand tillkom ett brunnsskänkshus med samlingssal, badhus och ett mindre lasarett för de svagaste patienterna. Gångar och planteringar anlades kring brunnen. Redan under 1700-talet började därmed den miljö växa fram som senare skulle bli Ronneby Brunnspark.

De ursprungliga byggnaderna från 1700-talet är borta, men platsen och berättelsen lever vidare.

Berzelius sätter Ronneby på kartan

Ett avgörande steg togs 1827. Då analyserade den svenske kemisten Jöns Jacob Berzelius mineralvattnet och konstaterade att det innehöll mycket järnsulfat samt alun.

Analysen gav brunnen vetenskaplig tyngd efter tidens mått. När resultatet publicerades ökade antalet gäster. Brunnsanstalten marknadsförde Ronneby som platsen för landets starkaste järnkälla.

Två år senare, 1829, bildades en brunnsdirektion och en omfattande utbyggnad inleddes. Societetshus, badhus och andra byggnader uppfördes för att ta emot de växande skarorna av patienter och sommargäster.

Kunde man verkligen bli frisk av att dricka brunn?

Svaret är mer nyanserat än ett enkelt ja eller nej.

Det järnhaltiga vattnet kan ha haft betydelse för personer med vissa former av järnbrist. Men många av de sjukdomar som behandlades vid hälsobrunnarna kunde inte botas av mineralvatten, bad eller dåtidens andra kurmetoder.

En brunnskur handlade samtidigt om betydligt mer än vatten. Gästerna fick regelbundna måltider, motion, vila, frisk luft, bad och avbrott från vardagen. Det kan ha förbättrat välbefinnandet, även när behandlingarnas medicinska förklaringar var felaktiga.

De positiva resultat som beskrevs i kurortens egna årsberättelser ska därför läsas i sitt historiska sammanhang. De bygger inte på moderna kliniska studier.

Brunnsvattnet var bara en del av kuren. Motion, kost, vila, bad och social gemenskap ingick också i vistelsen.

Så gick en brunnskur till

En kur på Ronneby Brunn varade vanligtvis i fem till sex veckor. Dagen följde ett bestämt schema med brunnsdrickning, behandlingar, promenader, måltider och vila.

Behandlingarna kunde omfatta:

• rikliga mängder mineralvatten
• stålbad och tallbarrsbad
• gyttjebad
• kallvattenkurer
• gymnastik och massage
• särskild kost
• promenader och vila i parkmiljön

Kuren kunde inledas med laxering, eftersom man trodde att kroppen behövde befrias från skadliga ämnen. Flera av metoderna saknar stöd i dagens medicinska forskning, men fysisk aktivitet, återhämtning och regelbundna levnadsvanor är fortfarande viktiga för hälsan.

Hälsa, nöjen och tydliga klasskillnader

Ronneby Brunn var både vårdinrättning och social mötesplats. Gästerna delades in i olika klasser efter ekonomisk och social ställning.

De mindre bemedlade fick dricka brunn tidigt på morgonen, innan de mer välbärgade gästerna anlände. Även så kallade fridrickare kunde få behandling utan att själva betala hela kostnaden.

Resten av dagen kunde ägnas åt promenader, läsning, musik, kortspel, biljard eller utflykter med hästdroska. På lördagskvällarna ordnades dans. Midsommarfester, basarer och soaréer hörde också till sommarlivet.

Kurorten skulle ge vård åt sjuka – men den blev samtidigt en plats för umgänge, representation och nya kontakter.

När havsbadet blev den nya medicinen

Under 1860-talet började de äldre hälsobrunnarna möta konkurrens från västkustens badorter. Havsbad hade blivit modernt och rekommenderades av tidens läkare.

Ronneby hade en geografisk fördel: närheten till kusten.

Sommaren 1870 invigdes därför ett kallbadhus på Karön utanför Ronnebyåns mynning. Ångslupar transporterade gäster från både Ronneby stad och hälsobrunnen. Ronneby kunde nu marknadsföras som både hälsobrunn och havsbadort.

Brunnslivet knöts därmed samman med Ronnebys kust och skärgård – en förbindelse som fortfarande går att följa från staden, längs ån och vidare mot Ekenäs och Karön.

En elegant badort växer fram

År 1873 tog det nybildade Ronneby Helsobrunns AB över anläggningen. Ambitionen var hög: Ronneby skulle utvecklas till en av landets främsta kurorter.

Nya badhus, restauranger, sjukhem och villor uppfördes. Monteringsfärdiga uthyrningsvillor transporterades med ångbåt från Göteborg. Badhus No 1 stod färdigt 1876 och beskrevs som det största i sitt slag i Sverige.

Den danske trädgårdsmästaren Henrik Madelung arbetade med parkens planteringar. Den norra delen fick en tydligare prägel av vård och behandling, medan den södra delen utvecklades med hotell, villor, tennisbanor och andra nöjen.

Vid slutet av 1870-talet hade Ronneby passerat Medevi i antal brunnsgäster.

Hotellet som blev en symbol för storhetstiden

År 1897 stod det stora Brunnshotellet färdigt. Byggnaden ritades av Malmöarkitekten Alfred Arwidius och beskrevs som norra Europas största träbyggnad.

Hotellet blev en symbol för Ronneby Brunns mest eleganta period. Hit kom gäster från Sverige och andra delar av Europa för vård, vila och sällskapsliv.

År 1906 noterades kurortens besöksrekord: 2 839 brunnsgäster.

Det var inte bara vattnet som lockade. Kombinationen av läkare, behandlingar, parkmiljö, nöjen, havsbad och socialt liv gjorde Ronneby till en destination långt innan ordet destinationsutveckling fanns.